Jag är ingen överdrivet sentimental människa. Eller, ledsen kan väl såklart jag också bli, men om jag ser en sorglig film eller läser ngt nedstämt i en bok blir jag sällan berörd så pass att jag blir ledsen. Snarare blir jag förbannad. (Har fortfarande inte läst klart Harry Potter och halvblodsprinsen, blev arg på den när jag började läsa och har inte fortsatt än!) När Edward lämnar Bella i New Moon blev jag arg, men inte ledsen, inte ens när jag såg filmen. Trots att jag väl  kunde relatera till känslan. Jag antar att jag är konstig på det sättet. Men, det finns undantag - såklart, det finns det alltid. 1. Jag grät när Billy dog i Ally McBeal. 2. Jag grät när Danny dog i Grey's Anatomy - men jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde när jag såg den här scenen!




Till saken hör att det är sista avsnittet för säsongen (Avsnitt 22, Säsong 1). Tur för mig att jag köpt seriens första två säsonger och inte behövde vänta för att se det på tv. Då hade jag blivit galen! Serien heter Queer As Folk - titta inte om du är homofobisk, inte för att det är mer än kyssar i den här scenen, men ja, någon förolämpar det väl alltid?! Varför förstår jag dock inte...