110323
Ångest.
Ångest.
Ångest.
Ångest.
Ångest.
Ångest för allt just nu känns det som.
Dagen började bra, saker och ting började äntligen se lite ljust ut - och så det här...
Det fick det att rinna över - men mest så känner jag ångest, hopplöshet och nederlag inför det faktum att jag skulle egentligen också vara klar nu. Jag skulle ju också vara en av dem som precis skrivit klart sin c-uppsats, opponerat, försvarat och få söka jobb. Jag skulle ju fan vara legetimerad nu om jag tagit mig i kragen lite tidigare! Är så arg på mig själv att jag inte vet vad jag ska göra. Jag försöker att inte tänka på det, jag vet ju att jag kommer nå dit en dag jag med - men det hjälper inte, speciellt inte då jag får påminnelser om det överallt!
Hade jag haft tendenserna och modet så hade jag säkert varit en av många med självskadebeteende. Men jag är ju inte en av dem - så jag vet inte riktigt vart jag ska göra av min ångest!? Städade undan lite av den förut. Men vad gör jag när allt är rent då?
Känner mig som en besvikelse mest hela tiden. Det har jag väl iofs alltid gjort mer eller mindre - men nu är det värre än någonsin!
Vill bara sitta och gråta i ett hörn.
Vill vara liten och slippa hantera allt.
Men det går inte.
Tänker för mycket gör jag också. Inget som är säkert än - men har ändå worst case scenario i huvudet och jag försöker komma på lösningar på problem som ännu inte dykt upp. Varför kan jag inte leva nu? Varför lever jag alltid i "sen"? Förstår inte...
Ångest.
Ångest.
Ångest.
Ångest.
Ångest för allt just nu känns det som.
Dagen började bra, saker och ting började äntligen se lite ljust ut - och så det här...
Det fick det att rinna över - men mest så känner jag ångest, hopplöshet och nederlag inför det faktum att jag skulle egentligen också vara klar nu. Jag skulle ju också vara en av dem som precis skrivit klart sin c-uppsats, opponerat, försvarat och få söka jobb. Jag skulle ju fan vara legetimerad nu om jag tagit mig i kragen lite tidigare! Är så arg på mig själv att jag inte vet vad jag ska göra. Jag försöker att inte tänka på det, jag vet ju att jag kommer nå dit en dag jag med - men det hjälper inte, speciellt inte då jag får påminnelser om det överallt!
Hade jag haft tendenserna och modet så hade jag säkert varit en av många med självskadebeteende. Men jag är ju inte en av dem - så jag vet inte riktigt vart jag ska göra av min ångest!? Städade undan lite av den förut. Men vad gör jag när allt är rent då?
Känner mig som en besvikelse mest hela tiden. Det har jag väl iofs alltid gjort mer eller mindre - men nu är det värre än någonsin!
Vill bara sitta och gråta i ett hörn.
Vill vara liten och slippa hantera allt.
Men det går inte.
Tänker för mycket gör jag också. Inget som är säkert än - men har ändå worst case scenario i huvudet och jag försöker komma på lösningar på problem som ännu inte dykt upp. Varför kan jag inte leva nu? Varför lever jag alltid i "sen"? Förstår inte...
110315
Egoina skriver (ett och två) om konstigheter och tvångstankar hon har för sig; som att hon exempelvis aldrig går på a-brunnar och liknande. Hon efterlyste om det fanns fler som henne och ifall man själv hade några udda beteenden för sig. Vilket fck mig att börja fundera.
Jag brukar visserligen försöka undvika a-brunnar, men det är inte så att jag inte kan gå på en om jag måste. Däremot om jag ser en k-brunn brukar jag hoppa lite extra på den! (Hihi!) Det var länge sen jag sa "smurf" när jag råkade säga samma sak som någon annan - och om jag gjorde det så la jag även till ett "lyckan är min" (av okänd anledning). Och om jag råkar kollar på klockan och hon är 11.11 eller 22.22 så får man önska sig något (men den vet väl alla).
Om jag ska dricka vatten så måste jag skölja ur glaset ett par gånger innan jag kan dricka - trots att jag vet att det är rent. Om jag ska öppna en läsk burk så måste jag knacka tre gånger på locket innan jag kan göra det (eftersom att det då inte kommer pysa över!).
Men det mest udda jag har för mig är att all mat som jag äter (om den är mätbar) måste vara i jämnt antal - aldrig udda! Exempelvis så måste jag ta ett jämt antal potatisar, köttbullar, korvar etc. Jag måste ta ett jämt antal slevar sås. Jag måste ta jämnt antal skedar med socker i teet och jämnt antal skedar av o'boy pulver i mjölken... ja ni fattar! Jag räknar omedvetet - och blir det ojämt får jag ångest och måste lägga på så det blir jämt! I'm weird that way!
Jag brukar visserligen försöka undvika a-brunnar, men det är inte så att jag inte kan gå på en om jag måste. Däremot om jag ser en k-brunn brukar jag hoppa lite extra på den! (Hihi!) Det var länge sen jag sa "smurf" när jag råkade säga samma sak som någon annan - och om jag gjorde det så la jag även till ett "lyckan är min" (av okänd anledning). Och om jag råkar kollar på klockan och hon är 11.11 eller 22.22 så får man önska sig något (men den vet väl alla).
Om jag ska dricka vatten så måste jag skölja ur glaset ett par gånger innan jag kan dricka - trots att jag vet att det är rent. Om jag ska öppna en läsk burk så måste jag knacka tre gånger på locket innan jag kan göra det (eftersom att det då inte kommer pysa över!).
Men det mest udda jag har för mig är att all mat som jag äter (om den är mätbar) måste vara i jämnt antal - aldrig udda! Exempelvis så måste jag ta ett jämt antal potatisar, köttbullar, korvar etc. Jag måste ta ett jämt antal slevar sås. Jag måste ta jämnt antal skedar med socker i teet och jämnt antal skedar av o'boy pulver i mjölken... ja ni fattar! Jag räknar omedvetet - och blir det ojämt får jag ångest och måste lägga på så det blir jämt! I'm weird that way!
110312
En helt vanlig Lördag.
Vaknade tidigt, troligtvis av den anledningen att jag alltid gör det - men kunde idag inte somna om pga. denna jävla UVI (urinvägsinfektion) som jag har och har haft i tre dagar nu. No fun whatsoever. Imorse så tröttnade jag helt enkelt på att knappt hinna upp för trappen från till sovrummet innan jag kände mig tvungen att vända igen, så jag valde att stanna på nedervåningen vid datorn. Slöa lite vid facebook, kolla eventuella fanfic updateringar (det var inte så många idag, dålig skörd), tog det lugnt och lyssnade på musik.
Patrick kommer upp och åker iväg till Mattias och Krister.
När Patrick är borta så passar jag på att lösa melodikrysset. Själv! Det är vuxenpoäng på sånt! Det gick bra, fick googla något och så fråga mamma om en grej. En opera fråga, som att jag kan något om operor? I don't think so! Fast jag fick ju iofs hjälpa henne med Jay Smith frågan - så det jämnade ut sig! ;)
Så ringer Patrick efter ett tag och säger att vi ska åka in till Örebro, där vi ska ta en fika och träffa Jimmy och Elenore som är där. Sagt och gjort; vi fikar på Marieberg, och dom har med det söta lilla charmtrollet Tindra - som är mycket större nu än sist vi såg henne. Var ju trots allt ett bra tag sen vi såg dom nu!
Efter fikan på Marieberg så hamnar vi på lek och bus landet. Så det blev väl minus på de där vuxenpoängen dådå! 6 stycken vuxna på ett litet barn. Haha! Blev hård lek i bollhavet. Och alla (plus några extra barn som tittade in) gängade ihop sig och attackerade antingen Patrick eller Mattias.
Tappade självklart mina nycklar också. Så nästa gång gömmer jag dom i bilen ;) Såg vart dom landade, men det gick inte att få in armen för att få tag på dom - men grabbarna fick ut dom tillslut.
Det var roligt! Men det var varmt som bara den och jag har nog aldrig varit så trött någonsin! (Eller jo, efter mitt spinningpass - men då var jag så überslut att det räknas knappt!) Tindra for runt som en kanonkula iaf - ibland var det svårt att hinna med! ;)
Nu är vi hemma. Patrick och Krister sitter och spelar i köket. Ikväll blire Sons of Anarchy, Brott Tvättas Bort och så Pitbulls and Parolees. En bra lördag med andra ord.
Ps. Brorsan fyller år idag!
