Jag inser nu att jag inte har skrivit här sen i mitten av November. Och det är lite dåligt av mig. Men nu är det ett nytt år och nya tag med allt - speciellt med mig själv.


Spenderade i princip hösten hemma, och gjorde inte speciellt mycket alls. Var arg på mig själv för att jag i princip sabbat en del av mitt liv. Då jag legat efter med en del kurser i skolan så fick jag inte göra praktik - vilket nu betyder att jag är ½ termin efter. Och kommer att få gå ett halvår extra i skolan innan jag får min examen. Det känns inte bra, det suger snarare! Att jag inte bara kunnat ta mig själv i kragen tidigare och pluggat mer? Då hade jag sluppit det här? Och jag har ingen annan att skylla på än mig själv! Jag - vet - varför jag gjorde som jag gjorde, men det är ingen ursäkt.

Och det är att; Skolan har alltid varit lätt för mig, och jag menar alltid! Låg, Mellan, Högstadiet och Gymnasiet! Jag har i princip aldrig gjort läxor i hela mitt liv, om nu inte ämnet varit något som jag verkligen intresserat mig för! Jag har inte behövt - jag har haft VG och MVG rakt igenom ändå. Inlämningsuppgifter har jag gjort kvällen innan - och fått VG/MVG ändå. ... Och det här slacker beteendet har liksom följt efter mig!

Jag betalar priset nu. Men det braiga är att jag iallafall har hittat en studieteknik som fungerar, och jag är i fas med mina kurser och lovar att ALDRIG hamna efter igen!

Det tråkigaste med allt är att jag nu (såklart) får gå med terminen under mig. Missförstå mig rätt - det är säkert trevliga människor och så, men det är ju inte med dem som jag gått med och lärt känna i 1.5 år nu. Jag kommer sakna de vänner jag skaffat - det kommer inte bli detsamma utan dem. Trots att jag kommer att se dem ändå! Det värsta är väl att jag inte är helt duktig på att öppna upp och konversera med nya människor - och jag har riktigt svårt att få nya kompisar! Är ju ett mindre underverk att jag hittade dem jag har nu! ; ) Men men, har iaf 2-3 stycken utöver mig som också fått hoppa ner - kan ju alltid söka mig till dom! : )